Nyss hemkommen från värmen i spanien och Wowcamp som jag varmt kan rekommendera för den som vill ägna en vecka åt sitt inre, träffa coola brudar som är sådär coolt starka men samtidigt ödmjuka och varma.
Veckan har gett mig massor och jag har gett massor av mig själv. tårar, skratt och jag lämnas fylld av glädje.
Glädje för att jag säger JA till livet och för att jag vågar ta emot all värme alla ger och den inspiration som alla workshops bjöd på.
Jag är fylld av glädje för att jag valde att vara öppen, nyfiken och jag är fylld av glädje för att jag fokuserat antagit utmaningen att säga JA till livet.
Happiness is a skill… sägs det inom mental tränings forskning och jag är övertygad om att vi kan träna upp förmågan att välja glädje. Öppenhet är inte en identitet utan en egenskap tror jag och om vår hjärna styr dessa egenskaper och hjärnan kan tränas genom erfarenheter och vilja+träning och jag är övertygad om att det är sant. Det vi fokuserar på växer.
Det finns en del intressanta böcker om ämnet som jag använder i min verksamhet.
Sammanfattat verkar glädje vara en förmåga att träna upp och det börjar alltid med att sluta jaga lyckan och VARA HÄR OCH NU.
Vidare handlar det om att välja konstruktiva eller hälsosamma tankar före destruktiva, ickehälsosamma tankar och handlingar. Det handlar också om att omge sig med människor som ger dig energi och som bidrar och tar i balans, för glädje handlar också om att ge.
Ovanstående förmågor kan tränas upp med hjälp av mindfulness träning enligt boken – Happiness: A Guide to Developing Life’s Most Important Skill av Matthieu Ricard.
Ett citat från boken:
”When you spend your time trying to fill a leaky barrel, you neglect the methods and above all
the ways of being that will allow you to find happiness within yourself.”
Välja glädje eller att göra glädje betraktas som en lyx men kanske borde vara en mänsklig rättighet och någonting att strida för. Att vara en kärlekskrigare och bemöta alla med respekt och ödmjukhet inkluderat dig själv.
Att tillåta sig själv att uppleva glädje har för mig varit en process som började med acceptans och en insikt av att jag hela tiden jagade något framför mig istället för att vara där jag är och börja leva där i nuet.
Jag trodde förut (också) att jag inte var värd glädje. (Under min resa från utbränd till livsglad.)
Jag orkade heller inte ägna tid åt att anstränga mig åt det arbete som det kan krävas för att tillåta mig att känna glädje eller lycka. Kände jag lycka eller glädje brukade jag skämmas efteråt för att en får ju inte vara sådär fööör glad eller fööör lycklig 😉 men det är väl tur att jag insett att det säger mer om andra än om mig.
Jag väljer glädje och jag är värd att vara sådär äckligt lycklig till och från i den berg och dalbana som livet är. för det är väl också så att glädje kommer och går, det är liksom en del av livet de där upp och ner. Vi vänjer ju oss rätt fort vid ett tillstånd -det är förmodligen människans natur. ❤
❤
