Etikettarkiv | aktiv

Mental tränings historia – var är alla brudarna?

Det är många män igenom historien som har ägnat större delen av sin tid att fundera kring vad som skapar eller rent av avgör en bra prestation. Utgångspunkten har varit att det är mer än bara den fysiska förberedelsen som avgör och att den mentala utvecklingen och framförallt medvetandet har en betydande del i sammanhanget.

I många sammanhang nämns Lars Eric Uneståhl som Mental träningens fader i Sverige, det är dock inte helt sant eftersom han har haft många föregångare som banat vägen för området. Det tar tid att utveckla nya områden inom vetenskapen och idrottvetenskapens  etablering och erkännande inom psykologin och pedagogiken inom idrottsvärlden har pågått under lång tid, således började det mycket tidigare än så enligt Hassmen, Hassmen & Plate (2003).  Mental tränings praktiska område har vidgats och klivit ut ur den fysiska träningens arena för att kliva in i konferensrummen, klassrummen (etc) och till det vardagspresterande som blivit allt mer betydande i samhället, för de som vill prestera med kvalitet och kontroll (Paijkull & Uneståhl 2010).
I slutet av 1800-talet finns de första spåren av mental tränings historia då började Norman Triplett fråga sig om en idrottare presterade eller lika bra i lag, på tävling eller ensamma hans studiegrupp var cyklister.
Coleman Griffith var lite mer trogen den idrottspsykologiska banan och utvecklade forsknings samt undervisningsverksamhet inom området under 1920-talet (Hassmen, Hassmen & Plate, 2003 s. 29). Coleman var väldigt tidig med att förstå och utveckla coachens roll och betydelsefullhet för den enskildes prestation och selektion av medvetna och omedvetna beteenden.
Hans arbete har skapat mätmetoder och konkreta arbetsuppgifter inom idrottspsykologin vilka innefattar teorier och praktiska tillämpning om människans beteende, emotioner, kognitioner, perceptioner och personlighetstyper och inte minst motivationsteorier (Hassmen, Hassmen & Plate 2003). I Sverige är Gunnar Borg ett tungt namn inom Mental träning, han uppfann Borg skalan en mätmetod som mäter upplevd ansträngning (Hassmen, Hassmen & Plate 2003).

Coleman var en föregångare, inom det idrottspsykologiska området men inom den akademiska världen etablerades ämnet inte förrän på 60-talet. Då var Sverige på frammarsch och hade mentala tränare inom elitidrottens stora tävlingar[1]. Vid den här tiden hölls också den första världskongressen inom området vilket erkänner området ytterligare men det var fortfarande mest engelsktalande länder som producerade artiklar och studerade idrottspsykologi, en sak som förändrades så sent som 2001 och framåt (Hassmen, Hassmen & Plate 2003). I Skandinavien skrevs det böcker om mental träning under 70-talet av Railo och Uneståhl blandandra. Idrottspsykologin har fått starkt fäste inom den akademiska världen i hela Sverige. Svensk idrottspsykologiska förening har vuxit fram för tillämpare, forskare och utbildare inom området (Hassmen, Hassmen & Plate 2003).

Det finns också paralleller att dra mellan den mentala träningens utveckling genom historien och synen på människan. Den mer humana synen som stegvis etablerades inom det psykologiska området där människan var en tänkande, kännande och handlande varelse som skulle bemötas med värdighet och kärlek förklaras i boken Idrottspsykologi (2003) berodde mycket på Rogers och Maslows förståelse för hela människan och dess komplexitet.

Visst får den här texten som är en sammanfattning över kurslitteratur som ingår i vår kurs mental träning 30hp var alla brudarna är? Fanns det inga tunga namn inom mental träning som tillhörde kvinnor?
Det verkar vara svårt att hitta fynd för det rent historiskt och förklaringen är väl den patriarkala maktstruktur som då fanns inom idrotten, jag menar kvinnor hade lag men de var inte på proffsnivå och knappast fanns det särskilt stora kvinnliga coacher.

Idag är det annorlunda, men ändå finns mansdominans både inom vetenskapen och inom området mental träningen.
MEN en av mina stora förebilder är en av präglarna till framtidens mentala tärningen enligt mitt tycke…

Pia Sundhage är ett tungt namn inom mental träning, coaching och har klättrat in i mångas minne som en förebild och ikon. Inte bara för att hon är kvinna utan kanske tack vare hennes helt brillianta coaching teknik som bygger på mentala förberedelsens tyngd och att alltid hålla huvudet högt, stolt oavsett resultatet. Hon har också en annan fantastisk ide som jag använder jättemycket. Att alltid stärka det som redan fungerar och göra det ännu bättre.
Tekniken är då att resten följer med och att de stärka sidorna blir kvaliteter som spetsar lagets teknik.
Liksom att ta vara på allas styrkor i ett team i ett arbetslag och inte försöka göra alla jämbördiga och bli allroundplayers.

mer om Pia ..

Så mental träning är inte bara för idrottare utan handlar mycket idag om det personliga ledarskapet, det där ledarskapet som tar individen framåt i livet. Kanske är det ett svar på den tid som vi lever i där individualism präglar vårt sätt att tänka och därmed vårt beteende.

Vi har väl alltid velat utvecklas, nå våra mål och drömmar inom både privatliv och arbetsliv/skola men idag uppfattar många forskare inom området arbetsliv oss som mer rörliga i jakten på självförverkligande. De cementerade rollerna är inte bestämda av andra utan i större utsträckning bestäms av oss själva och prövas av vår samtids kultur. Jag läser i Gränslöst arbete med Allvin m.fl. att vi socialiseras in i en arbetsmarknads förväntningar och samhällets kunskapsutveckling formellt formas efter den efterfrågan av samtiden, 2006 (Allvin m.fl).

Jag ska undersöka mer var brudarna finns i våra historieböcker om idrottens mentala träning. Må väl!

Annonser

Att vara åskådare eller deltagare. Och om det här med MÅL i livet

Att vara åskådare eller deltagare. Och om det här med MÅL i livet

Många gånger när vi sätter upp mål verkar vi tro att vi har 48 timmar per dygn, vi planerar helt orealistiskt sen blir vi sviiiinledsna eller uppgivna och arga när vi inte når dit vi hade tänkt. När gymkortet ligger kvar i väskan eller när vi inser att vi inte ägnat tid till stresshantering eller meditation alls de senaste halvåret. När vi inte skulle äta micromat eller när vi faktiskt skulle skriva på det där projektet men som bara rann ut i sanden…. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!
Allt är ett förvirrat trasselsudd och var fasen är den där tråden där jag började? Du kanske drabbas av Målpanik där  Stressen, paniken, ångesten börjar göra sig påmind och den onda spiralen är igång…

För hur många egentligen, med handen på hjärtat har klarat av alla sina nyårslöften? Vem här har hållit sitt nyårslöfte precis så som det var tänkt? Eller andra målsättningar?

Det är viktigt att ha ett mål, för att veta vart vi är på väg. För att skapa en magnet som du ska dras emot.

Mål skapar meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Ett mål skapar tydlighet!
För om vi inte vet vart vi ska så spelar det väl ingen roll vart vi går?
MEN hallå vi kanske inte vill binda upp oss på massa bestämda mål? Kan inte det skapa stress, otillräcklighet osånt där otrevligt?
Jo, är du en sådan person som tycker mål är trist, obekvämt och så där så kanske din relation eller association till ordet mål kan behöva ändras. Du kan tänka ett önskat läge eller riktning och avdramatisera ordet mål som vi många gånger associerar med något vi ska visa upp för omvärlden snarare än oss själva.

Ett mål kan vara att bestämma dig för att må bra, handla medvetet så du mår bra. Det är också ett mål utan ett specifikt resultat, mer som en riktning.

För mål sållar i bråtet och ökar ditt fokusz och självklart ska du också njuta av resan dit. Men det blir lite lättare att gå om du vet vart du vill/är på väg.

 Du ska försöka locka dig till målet genom att skapa ett mål som du verkligen vill ha.
Målet måste inte heller vara en prestation så kan du ha som mål att fokusera på balans i livet. Att varje dag välja det som ger hälsa t.ex.
För mål kan ju handla om allt från att ha ett rikare privatliv om nu arbetet är trist eller att vara där för sina barn, skapa meningsfulla möten eller bara att leva efter hjärtat…

JA du förstår! Det är DINA MÅL! Inte mammas, pappas drömmar eller dina barns överspillda måsten som landar i ditt knä som är dina mål. Dina mål får gärna komma inifrån och vara attraktiva för dig.
DÅ är det en annan sak!
Är du sugen på dina mål och är det verkligen dina mål? Är svaret ja har du helt annat bränsle än om det är ett ”MÅSTE-MÅL”.
Då är du motiverad, engagerad och går från att vara åskådare och drömmare till att deltaga, agera och aktivt handla i linje med dina mål.
Vad är du sugen på att ha för mål? Vad / vilka är egentligen dina mål och vilka mål är andras mål som du antagit för att anpassa dig?

1. Sätt upp mål som attraherar dig, då är sannolikheten mycket större att du kommer agera så att du kommer närmare målet, dag för dag och i varje ögonblick.
2. Sätt ett mål som du kan nå inom 3-6 månader då minskar risken att det rinner ut i sanden.
3. Gör en handlingsplan vad är de tre största stegen du måste ta för att nå ditt mål. Skriv ner dem och tänk sedan ut hur den vägen ser ut så konkret du kan för att förbereda dig mentalt på vad som kommer krävas av dig. Är det att gå upp tidigare? Att göra matlådor? Är det att hantera impulsköpen? Är det att ha en liten stund för dig själv varje dag där du ägnar tid åt att återhämta dig?

Det är lätt att jämföra sig med andra och ge upp innan du ens har börjat för att många drömmer om samma sak och det verkar ju så lätt för alla andra utom mig.  MEN SNÄLLA GÖR INTE DET! Jämför dig bara med dig själv och din inre utveckling jämför du med gårdagen, ditt förflutna och det är bara dig det gäller. SÅ sätt igång och handla i linje med ditt mål. DITT MÅL!

Tack för du läste 🙂

Strategi för stresshantering

dont worrie!!!

Att handskas med stressiga situationer:  Sätt dig i framsätet och agera! I baksätet är
det bekvämt men det är inte säkert du kommer dit du vill. När vi mår bra är det lättare att vara aktiv och vara kreatör av sitt eget liv. Självklart och enkelt. Ibland måste vi påminna oss själva om att det är vi som styr. Det är det som är att ta ansvar.
En stor del av stresshantering handlar om att ta ansvar och sätta gränser men det är inte alltid helt enkelt i praktiken.
Var aktiv och påverka det du kan påverka. Sätt gränser för det du
inte kan påverka och skapa utrymme för dig själv låter självklart och viktigt men hur görs det?
Det handlar om att förhålla sig på olika sätt till stressen, stressorsaken beroende på situationen, om den är påverkningsbar eller inte t.ex.
Om vi kan påverka hur vi tänker kring någonting så förändras ofta hela känslan av det där som var jobbigt, omöjligt eller hopplöst. Vår attityd är avgörande.

När du är stressad över någonting fråga dig om du kan:

1. Förändra situationen:

2. Undvik stressfaktor.

3. Ändra stressfaktor.

4- Ändra din reaktion:/ din inställning.

5. Anpassa sig till stressfaktor.

6. Acceptera stressfaktor.

7. Sätta gränser.

8. Förstärka Socialt stöd/support

Hoppas det är till någon hjälp
Med värme Linda Behrmann

www.facebook.com/halsaibalans

Tänka sig frisk…

En del kallar det för offertänket. Det tänket när vi tänker att det är så typiskt mig, att jag aldrig kan göra någonting rätt, det händer alltid mig, det är bara för att alla andra, om jag bara hade detta kunde jag …Ungefär så kan den  dialogen inre låta.
Det kan handla om att vi klandrar oss själva. Klankar ner på oss själva. Skyller på andra för att vi inte mår bra.
Jag skulle vilja uttrycka att det handlar om att vi Skapar nya problem genom vårt sätt att tänka.

Om hälsa är ett tillstånd av välbefinnande, en upplevelse eller en känsla av att må bra och inte frånvaro av sjukdom finns det mycket du kan påverka själv för att bättra på hälsan en del av det är hur du tänker. Det brukar kallas tankens kraft och det påverkar våra fysiska faktorer mer än vi tidigare trott.

En stor del av stresshantering handlar om hur vi tänker.
Det finns ett bra citat ” Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det…” som klingar bra i sammanhanget Stress och Tankar.
Om vi kan grubbla oss sjuka och varför skulle vi då inte kunna tänka oss friska?

MEN…
Det räcker inte med att säga tänk postitivt, särskilt inte till någon som mår dåligt pågrund av stress.
Det är en träningssak som kräver övning. Det tar helt enkelt tid… Det är en fördel att låta det ta tid. Det handlar om dig och ingen annan. Personlig utveckling är ingen tävling. Även om vi får för oss det ibland.

Studier har visat att människor som är aktiva och tänker positivt läker fortare från sjukdomar, skapar hälsofrämjande levnadsvanor i större utsträckning. Det handlar om att välja de tankar som skänker dig energi och livskraft framför dom som tar energi och livskraft.

Första steget är att observera hur ditt tankemönster ser ut i dagsläget. Hur tänker du i olika situationer t ex då du upplever stress, är på väg till jobbet, ska på fest etc.
Hur ser dina tankar ut? Vad har de för karaktär -negativa eller positiva?
Är de upprepningar?
Skapar de känslor som är starka?

Om vi tänker oss hjärnan som en snårig skog och tankemönster som stigar är det lättare att föreställa sig hur tankens kraft fungerar. I skogen finns kända stigar som du oftast gått, en del är breda och självklara andra lite mindre men ändå kända. Det är inte lätt att avvika från stigen och skapa en ny stig även om du vet att den vägen genom skogen” är bättre för dig”. Du börjar gå och det känns tungt och jobbigt. Efter du gått där tillräckligt många gånger bildas dock en stig. Efter du gått där mycket är den lika självklar som den du alltid annars brukade ta men i början får du använda macheten för att ta dig fram.
Utmana ditt tankemönster…det är som att trampa upp nya stigar i skogen. Det tar tid men efter ett tag kommer det att vara självklart att välja de nya positiva, konstruktiva eller hälsofrämjande vägarna för dig.

Ta dig tid att observera hur du tänker. Lyssna inåt.
Ett fantastiskt sätt att börja det nya året är att skapa nya vanor, vanor som är bra för dig.
Optimisten och pessimisten lever i samma verklighet, det enda som skiljer dem åt är deras attityd, inställning eller förhållningssätt till vardagens utmaningar.