Mental tränings historia – var är alla brudarna?

Det är många män igenom historien som har ägnat större delen av sin tid att fundera kring vad som skapar eller rent av avgör en bra prestation. Utgångspunkten har varit att det är mer än bara den fysiska förberedelsen som avgör och att den mentala utvecklingen och framförallt medvetandet har en betydande del i sammanhanget.

I många sammanhang nämns Lars Eric Uneståhl som Mental träningens fader i Sverige, det är dock inte helt sant eftersom han har haft många föregångare som banat vägen för området. Det tar tid att utveckla nya områden inom vetenskapen och idrottvetenskapens  etablering och erkännande inom psykologin och pedagogiken inom idrottsvärlden har pågått under lång tid, således började det mycket tidigare än så enligt Hassmen, Hassmen & Plate (2003).  Mental tränings praktiska område har vidgats och klivit ut ur den fysiska träningens arena för att kliva in i konferensrummen, klassrummen (etc) och till det vardagspresterande som blivit allt mer betydande i samhället, för de som vill prestera med kvalitet och kontroll (Paijkull & Uneståhl 2010).
I slutet av 1800-talet finns de första spåren av mental tränings historia då började Norman Triplett fråga sig om en idrottare presterade eller lika bra i lag, på tävling eller ensamma hans studiegrupp var cyklister.
Coleman Griffith var lite mer trogen den idrottspsykologiska banan och utvecklade forsknings samt undervisningsverksamhet inom området under 1920-talet (Hassmen, Hassmen & Plate, 2003 s. 29). Coleman var väldigt tidig med att förstå och utveckla coachens roll och betydelsefullhet för den enskildes prestation och selektion av medvetna och omedvetna beteenden.
Hans arbete har skapat mätmetoder och konkreta arbetsuppgifter inom idrottspsykologin vilka innefattar teorier och praktiska tillämpning om människans beteende, emotioner, kognitioner, perceptioner och personlighetstyper och inte minst motivationsteorier (Hassmen, Hassmen & Plate 2003). I Sverige är Gunnar Borg ett tungt namn inom Mental träning, han uppfann Borg skalan en mätmetod som mäter upplevd ansträngning (Hassmen, Hassmen & Plate 2003).

Coleman var en föregångare, inom det idrottspsykologiska området men inom den akademiska världen etablerades ämnet inte förrän på 60-talet. Då var Sverige på frammarsch och hade mentala tränare inom elitidrottens stora tävlingar[1]. Vid den här tiden hölls också den första världskongressen inom området vilket erkänner området ytterligare men det var fortfarande mest engelsktalande länder som producerade artiklar och studerade idrottspsykologi, en sak som förändrades så sent som 2001 och framåt (Hassmen, Hassmen & Plate 2003). I Skandinavien skrevs det böcker om mental träning under 70-talet av Railo och Uneståhl blandandra. Idrottspsykologin har fått starkt fäste inom den akademiska världen i hela Sverige. Svensk idrottspsykologiska förening har vuxit fram för tillämpare, forskare och utbildare inom området (Hassmen, Hassmen & Plate 2003).

Det finns också paralleller att dra mellan den mentala träningens utveckling genom historien och synen på människan. Den mer humana synen som stegvis etablerades inom det psykologiska området där människan var en tänkande, kännande och handlande varelse som skulle bemötas med värdighet och kärlek förklaras i boken Idrottspsykologi (2003) berodde mycket på Rogers och Maslows förståelse för hela människan och dess komplexitet.

Visst får den här texten som är en sammanfattning över kurslitteratur som ingår i vår kurs mental träning 30hp var alla brudarna är? Fanns det inga tunga namn inom mental träning som tillhörde kvinnor?
Det verkar vara svårt att hitta fynd för det rent historiskt och förklaringen är väl den patriarkala maktstruktur som då fanns inom idrotten, jag menar kvinnor hade lag men de var inte på proffsnivå och knappast fanns det särskilt stora kvinnliga coacher.

Idag är det annorlunda, men ändå finns mansdominans både inom vetenskapen och inom området mental träningen.
MEN en av mina stora förebilder är en av präglarna till framtidens mentala tärningen enligt mitt tycke…

Pia Sundhage är ett tungt namn inom mental träning, coaching och har klättrat in i mångas minne som en förebild och ikon. Inte bara för att hon är kvinna utan kanske tack vare hennes helt brillianta coaching teknik som bygger på mentala förberedelsens tyngd och att alltid hålla huvudet högt, stolt oavsett resultatet. Hon har också en annan fantastisk ide som jag använder jättemycket. Att alltid stärka det som redan fungerar och göra det ännu bättre.
Tekniken är då att resten följer med och att de stärka sidorna blir kvaliteter som spetsar lagets teknik.
Liksom att ta vara på allas styrkor i ett team i ett arbetslag och inte försöka göra alla jämbördiga och bli allroundplayers.

mer om Pia ..

Så mental träning är inte bara för idrottare utan handlar mycket idag om det personliga ledarskapet, det där ledarskapet som tar individen framåt i livet. Kanske är det ett svar på den tid som vi lever i där individualism präglar vårt sätt att tänka och därmed vårt beteende.

Vi har väl alltid velat utvecklas, nå våra mål och drömmar inom både privatliv och arbetsliv/skola men idag uppfattar många forskare inom området arbetsliv oss som mer rörliga i jakten på självförverkligande. De cementerade rollerna är inte bestämda av andra utan i större utsträckning bestäms av oss själva och prövas av vår samtids kultur. Jag läser i Gränslöst arbete med Allvin m.fl. att vi socialiseras in i en arbetsmarknads förväntningar och samhällets kunskapsutveckling formellt formas efter den efterfrågan av samtiden, 2006 (Allvin m.fl).

Jag ska undersöka mer var brudarna finns i våra historieböcker om idrottens mentala träning. Må väl!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s