(h)järnvägsspåret i hjärnan.

Vad bra om någon hade förklarat för mig tidigare om de ”spår” som bildas i hjärnan efter en deppression. De där kopplingarna som bildas av våra erfarenheter och upplevelser, både bra och dåliga. Att de finns kvar där efter många år, vissa hävdar att de aldrig går ur utan att de enbart försvagas. Vilket gör i sin tur att på jag lever på intervaller mellan deppressioner. Fast nu för tiden är de extra extra light, men spåren verkar finnas kvar än idag vissa dagar och jag ramlar ner.. Tack vare att jag känner igen det så snabbt och kan se nyansskillnaderna i beteende, tanke och känsla så vet jag vad jag ska göra

Jag tillåter mig inte att gå så djupt in i dessa dippar längre , men det känns dock på riktigt. Jag känner det ta över hela min kropp och mitt huvud känns som 1000kilo och allt är mörkt, grått och dystert. Gråten är nära, hopplösheten ändlös och det är svårare dessa dagar att brottas så jag vinner matchen så jag iallafall gör de där sakerna jag mår bra av. Gå ut och promenera hund, äta en vitaminrik och god frukost, vara ute i dagsljuset, ta kontakt med en vän och snacka lite annat… och träna…. Trots att mörkret lockar och vill att jag ska stanna där! Jga har bytt attityd till det här tillståndet, jag har bytt taktik för att taktlas med det och detsamma med de saker som jag måste göra, klara skoluppgifter, kanske jobba och allt det där.
Jag vet att jag mår bra av  att byta bana och bygga nya kopplingar, nya spår även om de är svaga till en början det och det känns omöjligt att ta mig an dessa uppgifter, energikrävande energigivare. Oftast när jag mår så tar jag mig an en sak i taget och accepterar (och det är en konst) att jag faktiskt inte är på topp just nu.
Jag måste påminna mig om att jag inte ska vara i vägen för mig själv med tvivel, tankar och negativa känslor. Jag måste styra skutan även i dåligt väder och motvind.
För att inte få en konstlad konstig fejkad glädje kräver det engagemang och en ge sig fan på attityd. Samtidigt som jag ska lyssna på signalerna får jag inte lyssna på tankarna. Tankarna skapar sig själv och de har bara fastnat i de gamla spåren… Jag måste byta spår. Uuuuuut och gå, gör den där maten, masa mig till boxningen och sakta men säkert känns det bättre.
Människor överlag kan nog känna igen sig. Det går upp och ner med energi och motivation och då kan det vara bra att kartlägga om det är ett mönster och hur jag ska bryta det- Mitt sätt är att spä på med goda vanor iallfall nååterhämtning är en viktig del av vardagengra.
Och i vissa fall… vissa dagar är det ok att inte göra någonting men det är alltid onödigt att må dåligt när du kan må bättre. Nu blir spåren inte lika djupa längre för att jag kämpar på.
Heja heja det här är hardcore mental träning i den där vanliga vardagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s